tolv bokstäver är tretton bokstäver

Det är tydligen inte väggar som faller inåt, utan vissa som faller för andra, när utåtriktad blindhet ger likartad insyn. Ombytliga perspektiv byter om på formfasta förändringar, som, klädda i alla de brinnande färgerna, draperar och duperar omedvetna övertygelser. Säkrare nu än då på att osäkerheten slagit rot och nu sträcker sina, av förädiska försmädliga förädlande blommor täckta, grenar så långt och varhelst den når. Dess växtkraft skulle ha förvånat om inte det, i stammens svala skugga, uppenbara faktum som talar om hur lite man egentligen vet och att man därför knappast kan förväntas förvänta sig något, kylt överhettade sinnen så till den milda graden av tomhet. Det är inte tystnad utan glömska att väsnas som skär i den högst lokala samtidens intryck likt en vass tunga, vaktad av ringrostiga läppar. Med sprucken röst och slitna ord maler fegheten och visdomen den bittra sanningen i samma kantstötta mortel som förr, och fastän långt resande ord värmer i februarikylan kan de inte få annat än tacksamhet att svepa om sig på färden hem. Utan förakt för sympati söker längtan och självbevarelsedrift skydd undan frustrationens storms blinda öga och som andra eldiga ord inte bara värmer i minusgradernas näste utan även lyser upp i mörkrets tillkortakommanden svalnar, trots kylan, glödande samband för samma hand som ibland ror för nära land...kan det tyckas när inte fullt så omhuldande fraser rör om i av frost frasiga framhärdanden. Inte fullt så fullständiga förhållanden får full uppbackning av ett, för stunden, fullkomligt befogat begär efter berusning. Behaglig beslutsamhet, tätt följd av allför ihärdigt bestående konsekvenser.

Fruset vatten dalar och möter en övertygad tunga, som bortom desperation och förvirring talar med kalla, men välmenande ord i den inte längre pinsamt tysta vinternatten. Lärdomen är inte, om någon, den lättvunna triumfen, men inte heller den hycklande förlusten. Flingorna lägger sig stillsamt på marken och med dem lättas också den hårt packade vinterklädnaden som inte alltid skapar detta omöblerade andrum.